Inatt drömde jag om ett äppelträd som växte från ett litet frö i rikt fuktigt jord och gyllan sol.  Det sträckte ut sig, en gran i taget, upp längs den stora stenmuren och började blomstra. Små rosa blommor som luktade vår. En förhoppning att den gyllande solen skulle fortsätta sprida sin värme över det lilla svaga trädet. Och trädet växte. Barken blev knöligt och de små rosa blommorna började tröttna. Solen gömde sig bakom molnen och det var mörkt. Det var mörkt länge. Regn och mer regn. Det lilla trädet klamrade sig fast vid muren. Och så småningom kom det små knoppar där de rosa blommorna hade varit. Svullna gröna knoppar, som svällde mer och mer i skyfallet.  Tills de blev hårda, täta frukt, gröna som avund. De sög upp regnet från marken, de sög det från himmelen, som om det hade en hunger omöjligt att tillfredsställa. Och till slut hade de sugit åt allt molnen hade att slänga ner. Allt kall, ovänligt vatten som hade öst ner log inkapslade i de hårda gröna frukt. De hänge så tungt i det lilla äppelträdet. De drog ner granarna, så att trädet miste sin grepp på muren. Det föll fram, hängig över märken som om trädet själv skulle nu gråt och ösa fram vattnet det hade sugit åt. Men just då, i den svagaste momenten kröp solen fram. Försiktigt kröp den ut från sitt gömställe. Den lyste svagt, en skiva vitt ljus träffade marken och reste sig fram till trädet. Ner ljuset mött det lilla trädet darrade det som om den hade aldrig varit berörd av en annan förr.  Och solen klättrade fram, den kysste det lilla trädet på granarna,  torkade bort regnets kalla ärr. Det lilla trädet sträckte långsamt på sig och tog tag i muren igen. Och solen lyste på. I månader lyste den på, den smekte och sjöng för det lilla trädet tills det hade hittat sin styrka. Och med styrkan kom glädje, som reste sig över de gröna frukten och svepte bort avunden. Glädjens lilla glöd brann i varje äpple som hängde så tungt. Värmen lyfte dem från marken, gjorde de lättare för det lilla trädet att bära. Och med tid blev de mogna, söta frukt.

Jag ska hem till min bror ett tag. Jag är nervös. Vi har knappast träffats  under 2000talet.  Men jag älskar honom och vill bygga broar. Eller odla träd!

I alla sin ära. Nu söker jag skrotved till nya spännramar. Det finns gott om duk i källaren, och växande med idéer.  Sånt som händer när man egentligen har annat för sig. Nu blir det mat, och sen tillbaka till böckerna. Kram!

Säsongens första snö har med sig lite nytt livslust. Efter några veckors  gråa utsikt känns det plötsligt lite lättare. Det var skönt att prata med syster-syster igår, även om nyheterna hemifrån förblir dyster och spontant kontakt med gamla goda injicera en skvätt kristyr.  Det är träning och tentaplugg som ockupera mig mestadels dessa dagar. Det finns en viss tillfredsställelse i att känna lungorna växa i takt med hjärncellernas utveckling. Om inget annat är det skönt att växla köksstolen för sadeln och cykla loss en timme. Killen på “Spinning Videos” är en uberblond med tighta shorts och behaglig röst; något annat att fokusera på en stund.

Men träning har med sig sin del “problem”,  eftertränings näringen. Till motsatts från Mz som kan köra heldagar på vatten och en burk keso är jag lite mer matberoende. Träningen följs av matlådor. Men ibland hinner man inte äta innan det är dags att springa för bussen. I såna fall kan man hitta på fyndiga sätta att hålla maten varm på den 10 minut gången mellan gymmet och busshållplatsen. Som att varma lådan ordentligt och slå in den i sin halsduk innan man stoppar ner den i ryggsäcken…  Det funkar hyfsat bra om luften ute är inte för kall. Då blir det en lektion i lufttryck!

I somras blev MZ ganska tagen av en bok. En bok om liv, och sätt att leva det. Hur man än leva, kan det nog vara bra att lyssna på hur andra gör ibland. Som allt annat råd, kan man plocka upp det som verkar klokt, som passar i nuet. Och det som kan kanske sparas till lite senare, när omständigheterna förändras. I alla fall, boken berättar om en gubbe, som levde på toppen av den materiella världen, bara för den att falla en dag.  Efter sin sammanbrott söker gubben ett mer meningsfullt sätt att leva, resar till Asien och lära sig av munkarna.  Sen återvänder han till vår västervärld och sprida sitt budskpa. Bland annat en saga om de sju principerna som han ansågs att vi ska leva livet utifrån.

Det var en trädgård fylld med de vackraste gula rosorna du kan föreställa, och där, mitt i trädgården finns det ett fyrtorn. Ut ur dörren på fyrtornet kommer en sumobrottare med ett rosarep runt midjan. Han börjar gå i trädgården när han plötsligt halkar och ramlar omkull.  Det är en gammal tidtagarur som ligger på marken. Sumobrottaren ligger där medvetslös en lång stund och äntligen resar sig upp. När han resar sig upp får han syn på en glittrande stig vilken har börjar gå längs…

Har är min föreställning. 60×60cm, collage och akryl på duk.

Trädgården ska symbolisera sinnet. Där man släpper inte in det farliga och plocka bort ogräset. Rosorna är de andra som lever omkring oss, som vi beundrar och sköta om. Fyrtornet är ditt syfte, ditt ändamål, och sumobrottaren en symbol för fokus. Roasrepet tyder på disciplin, att små fibrer bygger starka föremål. Eller kunskap om du vill. Små tankar blir kraftiga träd. Tidtagaruret är naturligtvis din tid, och den ska man respektera för man vet aldrig när den är slut. Och till sist har vi den glittrande stigen, nuet.

Tack och hej!

Dreams of Marrakech and Istanbul. A motorbike in Chile, lunch in Nepal, icebergs in South Gorgea,  and rural Italy.  Circumstances may change but the wanderlust stays the same!

Evil Mad Scientist Laboratories have developed an extensive (an rather inventive)  range of seasonal activities for those of you who feel an urge to exercise the haloweeny parts. I must admit a slight desire to make a bat costume. I always assumed there should be a useful thing to do with broken umbrellas. Now it’s just obvious.

Our Haloween celebrations have been set aside this year. Instead we have decided to honour our “tradition” of celebrating Diwali instead. Last year’s epic working week topped off by curry and fireworks at Kåren; and a group of South Asian students in jubilation. It was quite possibly the most exhausting and gratifying project of the whole year.  Seems something worthy of remeberance.

In hindsight it (could) have been much better organised. It could even have had some kind of “eftersnack”. But it taught me more about myself, my prejudices, and my norms than all other Studentkårs experiences. It was, quite simply an eye opener, and a hugely valuable insight into another kind of attitude towards life. The culure in which we are born is something which becomes so deeply ingrained that it seems almost amazing that there can be other routes, other goals, other  kinds of identity. By working with a concept, and a group of people so far removed from routine it was impossible not to reconsider my own assumptions. The result was both stress and patience. Gladly one has subsided. The other left a lasting effect.

Friday night was celebrated with curries and candles, apricot lassi and sweet coconut rice.  And, in the face of it all, peace in my heart.

Diwali 2010 - bild by Constance Vitasse

A little trip to google.co.uk brought a whole new meaning to the concept of sambo!  According to Wikipedia “Examples of “Sambo” as a common slave name can be found as far back as the 18th century.” Sambo, being a bastardisation of the Kongonese word nzambo (monkey), is considered to be a rather negative term now-a-days.  However, as we English speakers haven’t coined a better phrase for “cohabiting partner” sambo he will remain.

Sambo litterally means “living together” in Swedish; sam = together, bo = live; and is used as the official term for cohabiting partners.

4 medium beetroot. Peeted and grated.

1 large onion, chopped.

2 cloves of garlic, crushed

4 sun dried tomatoes, chopped (and a bit of oil from the jar)

a big dolop of tomato paste

olive oil

oregano

salt and pepper

bay leaf

what’s left of that bottle of white wine

chicken stock if you have it

Cook it all up and serve with diced feta.  It’s alright really. Cheap and rich in vitamin C.

Summer 2011 came with a commission. Both TE and CG were satisfied with the result. 80×100cm, acrylic on canvas.

Solig söndag med säng, sång och matrester.  Bilarna ska bort, både två. Blocket är vår ny bästa vän.  Böckerna lovar psychobiologi och beroende beteende. Har klippt och klistrat en del. Tiden smyger förbi och det är lugnt för det mesta. Västerbotten farten funkar.  Väntar på nyheterna hemifrån.

Propeller Seeds - Imogen Heap